Vad är en bra skola?

Pellets järnmalm Bild: Wikipedia

Jag återkommer ofta i tanken till den där politikern som trodde att det var möjligt att kvalitetssäkra skolan på samma sätt som man kan kvalitetssäkra ett pelletsverk. Jag kan svårligen tänka mig någon verksamhet som är mer svår att kontrollera än utbildning - det skulle väl vara andra verksamheter där man jobbar med människor. Ändå stöter vi ju på dem hela tiden, de som tror att "om vi bara"!

Vanligt bland dessa tyckare är att de utgår från sin egen skoltid och/eller från sina barns upplevelser i skolan och bygger sin lösning på att optimera skolan utifrån sina egna eller sina barns behov. Att sedan forskning visar på helt andra lösningar brukar inte alltid bita som argument.

Låt mig illustrera: om jag inte själv hade varit lärare men hade fått makten att forma en skola så att den hade passat mig, så som jag önskade mig den när jag var elev, då hade en skola med självstudier varit perfekt! Jag hade velat ha en egen arbetsplats där jag fick jobba i lugn och ro - absolut inga grupparbeten! - med att skriva långa, faktaspäckade texter och intrikata noveller. Schemat skulle ha inneburit långa, långa pass där man hade tid att göra färdigt, och jag hade velat avverka ett ämne i taget. Jag hade ägnat dagar åt att läsa skönlitteratur och facklitteratur, men jag hade också önskat mig diskussioner och föreläsningar av lärare, helst på tu man hand, men aldrig i större grupper än fem, sex stycken elever per lärare. Och absolut nivågrupperat så att jag kunde undervisas tillsammans med elever på samma kunskapsnivå som jag. Mycket bild, textilslöjd och musik, men mitt hatämne, idrott, skulle ha minimerats, och skulle inte ha innehållit någon lagsport alls, men gärna dans och simning.

Levande organismer kommer
i olika former

När mitt vuxna lärarjag tittar på mitt elevjag för fyrtio år sedan ser jag att mina behov bäst hade tillgodosetts med ett helt annat upplägg. Jag borde ha fått vuxenstöd för att kunna bearbeta mina relationer, först och främst. Jag hade svårt att passa in i grupper, av många olika skäl, svårt att hitta kompisar som förstod mig och som delade mina intressen. En vuxen samtalspartner hade kunnat hjälpa mig att se de delar av mitt beteende som stötte bort jämnåriga. Jag hade behövt en mer kognitivt utmanande undervisning. 70-talets betoning på utantillärande med efterföljande prov hade en förkrympande effekt på mig (och förmodligen på de flesta andra!) Det kryper i kroppen när jag hör starka debattörer önska sig tillbaka till den skolan. Jag hade istället mått väldigt bra i ett klimat som tillåter misstag och där elever uppmuntras att våga ta risker. Hade ett sådant klimat rått på idrotten hade jag förmodligen inte haft samma negativa inställning.

Om jag hade undervisats enligt mitt eget uttänkta recept hade jag blivit en folkskygg eremit med stort ego men med minimala sociala färdigheter. Men mitt vuxna lärarjag ser en ännu allvarligare svaghet i min "drömskola": nämligen en total avsaknad av förståelse för de elever som inte var som jag.

Skolan är inte en enbart en institution för att utbilda enskilda elever utan det är också en statsbärande organism. Om inte skolan, som helhet, kan erbjuda samtliga barn rimliga möjligheter till ett gott liv, då uppstår sprickor i samhällskroppen. Detta uppmärksammades redan på 70-talet med SIA-utredningen, men det sorgliga är att skolan har inte gått mot större jämlikhet sedan dess, utan tvärtom!

Har jag några enkla lösningar på det? Nej, för det finns inga, alla möjliga lösningar är komplexa. Jag kan emellertid dela med mig av några av mina övertygelser som bygger på 30 års erfarenhet:

1. Fler vuxna i skolan. Och då menar jag inte en kvantitativ lösning, det finns ingen mening med att baxa in så många vuxna som möjligt. Vad som behövs är fler specialpedagoger, skolsköterskor, kuratorer och fritidspedagoger - även på högstadiet - men också fler skolledare, administratörer, it-tekniker, lokalvårdare och bespisningspersonal. Alla vuxna i skolans lokaler måste ha tid att se barnen samtidigt som de har tid att koncentrera sig på att utföra sina uppgifter på ett kvalitativt sätt. Om läraren får möjlighet att fokusera på att planera och efterarbeta undervisningen börjar det finnas utrymme för individualisering på riktigt.
2. Tätare samarbete med sociala myndigheter. Helst ha representanter från socialtjänsten direkt på skolan så att elever med sämre förutsättningar kan få hjälp direkt.
3. Fortbildning!!! Lärares fortbildning är ett sorgligt eftersatt område och ett av de tyngst vägande skälen när skolutveckling uteblir. När en lärare har fått sin grundutbildning är det fortfarande enorma områden av ämneskunskap och pedagogik som behöver utvecklas. Detta sker bäst om hela arbetslag deltar i samma utbildningar samtidigt. OBS! jag talar om akademiska utbildningar, inte föreläsningar av självutnämnda experter som hyrs in som konsulter.
4. Bryt skolsegregationen! Alla mår bäst av att möta många olika sorters människor. Om vi ska bygga ett sammanhållet samhälle kan vi inte dela upp oss redan i skolåldern.
5. Mindre skolenheter. Ett stort samhällsproblem idag är gängkriminalitet. Det här är en matematisk självklarhet: på stora skolor finns helt enkelt fler som är i riskzonen för att hamna i gängproblematik. De hittar varandra i korridorerna och på skolgården och så - simsalabim - har vi ett gäng som triggar varandra till ett asocialt beteende. På mindre skolor blir det inte stora gäng trots att kanske andelen med riskbeteende är detsamma, och personalen kan lättare fånga upp behoven. 
6. Låt oss tala om grundläggande saker som människosyn och kunskapssyn. Om någon trodde detta är självklara saker så misstar man sig. Det här kommer jag att återkomma till.
7. Slutligen: SKOLAN KAN INTE VARA SAMHÄLLETS ENDA LÖSNING PÅ ALLA PROBLEM! Barn kommer med ojämlika förutsättningar och skolan ska kompensera för detta, men det måste kunna finnas sätt att stötta de föräldrar som inte tillgodoser sina barns behov även efter skoldagen. 

Vad vi däremot snabbt som ögat måste sluta tro på är att marknaden kommer att tillhandahålla några hållbara lösningar. Nu har detta inlägg blivit långt nog, så jag får be att få återkomma i detta ärende. Istället ska jag ägna resten av söndagen åt att läsa lite intressanta elevtexter.

Jag önskar alla som jobbar i skolan en härlig kommande vecka - med förhoppningsvis lite normala dagstemperaturer.

Helen