Andra sidan av skolan

Jag har själv varit elev en gång. Under min skolgång mötte jag fler lärare än jag kan minnas idag, men några minns jag väl - av olika skäl. Jag minns min första fröken som var ung och vacker och som älskade oss alla, men som blev gravid och försvann och lämnade en klass med behov till en lång rad av vikarier. Det var naturligtvis inte hennes fel att vi inte fick någon behörig lärare förrän i femman, men jag har ofta funderat på om min skolgång hade varit lite ljusare om vi hade haft samma lärare hela lågstadiet.  Jag minns en lärare i historia på gymnasiet som lyckades förstöra ett av mina favoritämnen genom att tro att det var en okej undervisning att stå och läsa innantill ur världens tråkigaste bok och sedan sätta betyg på prov som byggde på att kunna rapa upp exakta formuleringar ur boken. Tack och lov hade vi honom bara ett år, sedan fick vi en ny lärare som både älskade sitt ämne och hade förmåga att levandegöra detta. Hon blev snabbt älskad av hela min klass - tio v...

Så här i skolstartstider tänker jag på min pappa. Han brukade alltid fråga mig om jag var redo för att börja undervisa, och jag svarade att: jo, jag har ju gjort det några gånger förut, så jag börjar ju kunna det. Han sa det aldrig rent ut, men jag kunde förstå att han var stolt över mitt yrkesval och att han litade på att jag kunde mitt yrke. För honom var en lärare - en akademiker! - en högt uppsatt person med en utbildning långt utanför hans räckhåll. Hans egen utbildning begränsade sig till folkskola och yrkesskola, men med en påbyggnad av elektrikerutbildning. Det är nog få som anser att läraryrket speciellt glamoröst, och det har det nog aldrig varit. Mycket har skrivits om hur yrkets förutsättningar har försämrats, vilket är sant och vilket absolut kommer att återkomma i andra inlägg, men jag skulle vilja ägna detta inlägg till att motivera varför jag anser att lärare är det mest spännande yrkesvalet. Här kommer sex viktiga argument: Ditt arbete innebär att unga människor ...

I många skolor idag arbetar man enligt något som kallas "genrepedagogik". Det är ett arbetssätt som har sitt ursprung i andraspråksundervisning, men metoderna har visat sig lyfta alla elever, oavsett modersmål. Det bärande tänket är att arbeta språkutvecklande i alla ämnen genom att arbeta medvetet med texters uppbyggnad. Som i så många andra pedagogiska idéer befinner sig Lev Vygotskij i det teoretiska fundamentet med sina teorier om att lärande sker genom samarbete och genom stöttning i den närmaste utvecklingszonen. Förutom Vygotskij grundar sig genrepedagogik på systematisk-funktionell grammatik enligt Michael Halliday samt Jim Martins och Joan Rotherys teorier kring språkliga genrer (därav namnet). Byggnadsställning. (Pixabay) I detta inlägg vill jag stanna vid begreppet "stöttning" som på engelska kallas "scaffolding", alltså användande av byggnadsställningar. Jag gillar tanken på språkutveckling som ett medvetet byggnadsarbete där lärarens ...

Jag måste bara kommentera  Maria Wimans  fina text i Aftonbladet: Hon har helt rätt! Visst finns det en hel som kan åtgärdas, men samtidigt finns det SÅ mycket bra saker att lyfta fram i den svenska skolan. Jag är också stolt över att vara lärare i Sverige! Och som jag har skrivit i flera inlägg nu: om vi fastnar i ett tal om skolan som antingen är BRA eller DÅLIGT, då kommer vi aldrig att kunna förbättra något. Men vi ska aldrig sticka under stol med att vi svenska lärare är himla bra på en massa saker!

Ofta liknas skolan vid trögmanövrerarade saker, som atlantångare, för att illustrera att utvecklingen går långsamt och att det tar lång tid att implementera nya tankegångar. Och jag kan ju inte göra annat än att instämma i att på ett sätt är det så: en lärare från 60-talet skulle absolut kunna känna sig hemma i många klassrum idag, även om denne lärare skulle chockeras över allt det arbete som avkrävs en lärare utanför klassrummet. Sedan måste jag problematisera bilden. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är inte allt gammalt dåligt och allt nytt är inte bra. Den som kritiserar trögheten i utvecklingen har ju naturligtvis en agenda: man vill förändra organisationen i den riktning man själv föredrar. Jag minns ju inte minst från 90-talet hur lärare blev kritiserade för att vi  inte arbetade med metoder som idag räknas som tveksamma - jag tänker framför allt på den typ av undervisning som lämnade resurssvaga elever ensamma med en dator. Och sedan vänder jag på bilden igen med ett...

Jag startade min första blogg för ett halvtannat decennium sedan. (Det är ingen idé att leta efter den idag - den är raderad sedan länge.) Den låg på Aftonbladets sedan länge nedlagda bloggportal och erbjöd ett fantastiskt sätt att kommunicera. Jag fick snabbt ett par hundra dagliga besökare - vissa dagar upp till 600 unika läsare - och jag fann själv ett stort antal intressanta bloggar som jag läste regelbundet. Eftersom jag var helt anonym vågade jag ventilera ämnen som jag annars endast diskuterat med mina närmaste, och jag fick kommentarer av människor jag förmodligen aldrig annars hade kunnat möta.  Ändamålsenlig förvaringsplats  för hatfulla kommentarer! Många udda fåglar vistades i bloggosfären, och bland mina återkommande besökare fanns en bokförläggare, en nudist, en man som var döende i cancer, en kvinna som var mitt i sin skilsmässa och en annan kvinna som maniskt (för)följde en dansbandssångare på alla hans gig. Till exempel. Väldigt få av dem kände jag till...

Det här är en fördjupning av förra inlägget. När jag arbetade med min masteruppsats blev det angeläget att gå igenom en hel del läroplanshistoria. Det jag skrev om var hur förstelärare  kan förstås i ljuset av de senaste decenniernas skolpolitik, och därigenom blev det angeläget att studera hur uppfattningen av en god lärare förändrats genom tiden. Starkt förenklat: Under större delen av 1900-talet var det den auktoritära läraren som utgjorde idealet. Läraren visste allt och kunde inte ifrågasättas. Det gick ju naturligtvis hand i hand med dåtidens generella respekt för auktoriteter. Titlar gav respekt och ingen ifrågasatte det auktoriteten sa. Eleverna betraktades som tabula rasa  - tomma tavlor som läraren skulle fylla med kunskap. Stor ojämlikhet rådde i skolan där de lägre samhällsklassernas barn fostrades i folkskolan av lärare som i sin tur utbildats på lärarseminarier, medan barnen som kom från mer välbärgade samhällsklasser studerade vid läroverk med lärare som v...