Jag är nog redo!

Så här i skolstartstider tänker jag på min pappa. Han brukade alltid fråga mig om jag var redo för att börja undervisa, och jag svarade att: jo, jag har ju gjort det några gånger förut, så jag börjar ju kunna det. Han sa det aldrig rent ut, men jag kunde förstå att han var stolt över mitt yrkesval och att han litade på att jag kunde mitt yrke. För honom var en lärare - en akademiker! - en högt uppsatt person med en utbildning långt utanför hans räckhåll. Hans egen utbildning begränsade sig till folkskola och yrkesskola, men med en påbyggnad av elektrikerutbildning.

Det är nog få som anser att läraryrket speciellt glamoröst, och det har det nog aldrig varit. Mycket har skrivits om hur yrkets förutsättningar har försämrats, vilket är sant och vilket absolut kommer att återkomma i andra inlägg, men jag skulle vilja ägna detta inlägg till att motivera varför jag anser att lärare är det mest spännande yrkesvalet. Här kommer sex viktiga argument:

1. Ditt arbete innebär att unga människor får förutsättningarna för ett bra liv. Tänk efter hur många elever du haft - för alla dem har ditt arbete inneburit en hörnsten att bygga vidare på. Om inte det ger ditt arbete och ditt liv mening, då vet jag inte vad som gör det!
2. Utan ditt arbete skulle samhällsutvecklingen avstanna då företagen inte skulle ha tillgång till kompetenta medarbetare. (Detta borde synas i lönekuvertet.)
3. Du utvecklas under hela yrkeslivet. Nästa år har jag varit lärare i 30 år och jag är fortfarande inte fullärd.
4. Du blir aldrig uttråkad! Mycket kan man säga om skolan, men en dag är aldrig en annan lik.
5. Du får umgås med fantastiska personer varje dag. Okej, jag erkänner, tonåringar kan vara utmanande, men det gör dem inte desto mindre fantastiska. Och ärligt talat: tycker du inte om tonåringar, då ska du nog inte jobba på högstadiet.
6. Du får samarbeta med empatiska och engagerade kollegor. I vårt arbetsrum finns plats för både skratt och tårar. Och även lite dans om det behövs. Mitt arbete är inte mitt hela liv - men en väldigt viktig del, och mina kollegor är del av den delen.

På onsdag är det dags för eleverna att återvända efter sommarlovet. Jag kommer att, tillsammans med mina kollegor, vara redo för att ta emot dem för att ge dem allt jag kan. Mitt mål är att de ska kunna bli sina bästa jag och att de ska få tilltro till sin förmåga att utvecklas så långt som möjligt. Jag tänker på min pappa och hur mycket förutsättningarna har förändrats i skolan sedan 1945, då han började skolan. Jag undrar hur hans liv skulle ha sett ut om han hade haft möjlighet att gå i dagens skola.

Han kommer inte att ringa mig denna vecka och fråga mig om jag är redo för skolstarten. Han finns inte mer eftersom han gick bort 2012. Jag tog emot dödsbeskedet medan jag höll på att genomföra muntliga nationella prov med mina dåvarande sexor. Men om någon annan ringer och frågar mig om jag är redo så kan jag svara: jo, jag har ju gjort det några gånger förut.

Helen