Vad är en bra lärare?

Jag har själv varit elev en gång.

Under min skolgång mötte jag fler lärare än jag kan minnas idag, men några minns jag väl - av olika skäl. Jag minns min första fröken som var ung och vacker och som älskade oss alla, men som blev gravid och försvann och lämnade en klass med behov till en lång rad av vikarier. Det var naturligtvis inte hennes fel att vi inte fick någon behörig lärare förrän i femman, men jag har ofta funderat på om min skolgång hade varit lite ljusare om vi hade haft samma lärare hela lågstadiet. 

Jag minns en lärare i historia på gymnasiet som lyckades förstöra ett av mina favoritämnen genom att tro att det var en okej undervisning att stå och läsa innantill ur världens tråkigaste bok och sedan sätta betyg på prov som byggde på att kunna rapa upp exakta formuleringar ur boken. Tack och lov hade vi honom bara ett år, sedan fick vi en ny lärare som både älskade sitt ämne och hade förmåga att levandegöra detta. Hon blev snabbt älskad av hela min klass - tio välartade humanister, alla flickor.

Skolfoto. årskurs 6, 1976

Jag minns också mina absoluta favoritlärare - de var språklärare allihop - som guidade mig in nya världar och lät mig smaka på uttryck som Wer eine Reise tut, hat etwas zu erzählen! eller Je ne t'aime plus! Eller för all del: Cogito, ergo sum! Jag blev så förvånad när jag hörde andra elever tala negativt om dem eller skratta bakom deras ryggar åt någon excentricitet. I min värld var de hjältar som kunde släcka min kunskapstörst och som pekade mot en större värld utanför mitt lilla norrländska gruvsamhälle.

När jag skrev min master om förstelärare läste jag en hel del forskning om hur en särskilt yrkesskicklig lärare skulle kunna definieras - det är nämligen det uttrycket som används i förordningen om karriärsteg för lärare. Om jag hade hoppats på att finna något substantiellt hade jag blivit besviken. Nu blev jag inte det eftersom jag redan gissat vad svaret skulle bli: det går inte att ge ett enkelt svar på vad en bra lärare är. Åtminstone blir det en omöjlig uppgift att författa några kriterier mot vilka en yrkesverksam lärare skulle kunna mätas.

Till exempel: vi kan nog alla vara överens om att en bra lärare har förmåga att lyfta elevernas prestationer, men hur ska detta mätas? Elevernas betyg ger bara en skenbart objektiv bild eftersom vi då måste väga in faktorer som deras begåvning och föräldrars insatser. Sedan måste vi också räkna med att någon kan frestas att sätta högre betyg än vad eleverna förtjänat för att ge en bild av att undervisningen håller en högre kvalitet än vad den gör. Men omdömen från elever och föräldrar då? Kan de användas som underlag? Men hur ska vi då handskas med situationer med krävande föräldrar som är missnöjda med lärare som inte stryker dem medhårs? 

Vi kan lätt räkna upp en del kriterier som vi tycker kan känneteckna goda lärare: ämneskunnighet, pedagogisk skicklighet, förmåga att entusiasmera och individualisera, ansvarstagande för hela skolans utveckling, utvecklingsbenägenhet... svårigheten uppstår alltid när förmågor ska bedömas.

Motsatsen då? Kan man ange några kriterier för en mindre bra lärare? Jag antar att det blir lika svårt av samma skäl som ovan. Dock tänker jag sticka ut hakan och våga mig på några kännetecken på lärare som borde byta yrke:

1. Om du inte tycker om dina elever, inklusive dem som har svårigheter med ditt ämne, då gör du mer skada än nytta. Och tro mig: elever vet om deras lärare inte tycker om dem.
2. Om du inte tycker utbildning är viktigt - varför vill du då arbeta i skolan? Det värsta jag varit med om angående detta är en lärare jag hade på lärarutbildningen (det är sant, jag lovar!)som på första lektionen sa att han tyckte att den kurs vi just skulle påbörja var onödig. 
3. Om du tror att detta är sant: du har undervisat = eleverna har lärt sig. Detta förhållande stämmer på några få i klassrummet, men de flesta behöver mer, några elever behöver väldigt mycket mer. Och det är din skyldighet att åtminstone försöka ge dem detta.

Nu är det ju tack och lov så att de allra flesta lärare jag har mött inte på något sätt stämmer in på dessa kriterier - trots den bild man ibland kan mötas av i media. De flesta lärare är hårt arbetande, engagerade yrkesskickliga män och kvinnor som gör fantastiskt arbete, men som ibland kommer till korta därför att de ställs inför situationer som kräver mer än någon kan mäkta med. Ingen är perfekt, inte jag och inte du heller.

Jag vill avsluta detta inlägg med ett stort TACK! till alla lärare som bidragit till min utbildning. Mycket var annorlunda när jag gick i grundskolan och gymnasiet jämfört med idag. En del saker var bättre, en del sämre, men det som dåtidens lärare har gemensamt med dagens är att vi älskar utbildning, att vi tror på våra elever och att vi vet att vårt yrke är det viktigaste för att vi ska ha någon framtid överhuvudtaget. 

Helen